Jag läser Pelle Bergstens artikel i Corren med styrelseledamoten Magnus Lidén och jag kan inte riktigt hålla mig från att skratta rakt ut. För lite kontext så är alltså Lidén en av LHC:s starka män som ekonomiskt har kastat in miljoner i klubben genom åren och dessutom lovar att fortsätta med det om han blir omvald till styrelsen där hans främst uppgift är att bredda finansieringen för klubben framledes.
Lidén manar till lugn och att det skrikigaste kritikerna inte ska skrika så högt. Han fortsätter med att säga ”ja, det var ett dåligt både ekonomiskt och sportsligt i år” och säger sen att man gått plus i tre av fyra år.
Jag trodde i min naivitet att man satt i styrelsen som en direkt följd av att man har något att erbjuda i sin förmåga, men i Linköping verkar man välja sina styrelseledamöter baserat på det saldo de är villiga pumpa in i klubben. Det förklarar både resultaten och retoriken.
Det är klart att alla välkomnar Herr Lidéns pengar i en liga som bygger hela sin identitet på hur många kronor man har att tillgå. Problemet blir när man bygger ledningar på fel saker. Pengar är bra, men att ha folk som kan förvalta dessa är ännu bättre. Lidén menar att hockeykompetensen inte är nödvändig i LHC:s styrelse av samma skäl som man inte behöver mekaniker i SAAB:s styrelse. Det är att förenkla ett problem som fortsätter att leva med LHC som den gjort de tio senaste åren.
Ett av de största problemen som LHC har haft att tampas med är omsättningen på spelare och ledare. Ingen klubb i SHL har gjort sig av med sportsliga ledare som LHC gjort över de tio senaste åren. Problemet kan inte vara att man konstant anställt fel personer under en period av tio år, för om det är på det viset så finns det verkligen problem att ta tag i. Inte minst för att man nu går tillbaka till att anställa en tränare som man redan gjort sig av med en gång.
Misstolka mig rätt. ”Ante” var en bra rekrytering redan första gången, bara dumt att man ska behlva göra den två gånger.
Det som verkligen stör mig med Lidéns intervju är egentligen något som jag redan återberättat. Han säger att det varit bra under tre av fyra år. Jag ramlade nästan av stolen. Jag vet inte hur man kan komma fram till den slutsatsen om ett lag som som brukade prenumerera på semifinalplatser och som nu inte ens minns doften av slutspel. Om Lidén menar att LHC kommer från tre av fyra bra år, då törs man inte ens gissa hur illa det ska behöva gå för att styrelsen ska känna att det går dåligt.
Att supportrarna inte är nöjda med ledningen torde vara självskrivet. Om det är dessa som Lidén nu vädjar om att de ska var tysta så har han missförstått hur supporterkulturen i Linköping fatalt, så grundligt att det inte ens är skoj. Supportrarna i Linköping kan närmast jämföras med dåtidens engelska fotbollshuliganer. De skiter fullständigt i om Lidén kastar in miljoner eller inte, ännu mindre om han anser att de är högljudda och kritiska. De begär lojalitet, respekt för klubbmärket och framför allt att alla ger sitt yttersta för Cluben.
Och det är där problemet legat alldeles för länge.
LHC har haft alldeles för många spelare som inte bryr sig om hur det går för LHC. De har behandlat det som ett jobb och inget annat, medan supportrarna jobbar för att sen kunna resa land och rike runt för se sitt lag.
LHC producerar alldeles för få egna spelare som tar sig upp i det egna seniorlaget.
Titta bara på målvaktssidan över de fem senaste åren i SHL.
Så gott som vartannat lag har ställt en före detta LHC-målvakt i sina lag.
Bara i årets NHL-draft gick en målvakt i de tidiga rundorna som LHC slarvat bort.
Många frågar sig hur det kommer sig att exempelvis Skellefteå kan vara så framgångsrika?
Svaret är lika enkelt som det är smärtsamt.
De tror på sitt eget utbildningssystem och har därför inga problem med att lyfta upp unga spelare i sin seniorverksamhet. Det leder i långa loppet till billigare spelartrupper, lojala spelare och en helt annan relation mellan fans och klubb.
Vi kan göra samma mätning i Luleå. Även Brynäs har på senare år arbetat på det sättet.
Så nej, Lidéns miljoner kommer aldrig vara en lösning på det som LHC tampas med. Man behöver ryggrad, man behöver tro på sitt eget system och man måste våga ta obekväma beslut före att värva avdankade – och ratade NHL/AHL-spelare som saknar anknytning till klubben och staden.
LHC måste börja bry sig om hela LHC. Inte bara herrverksamheten utan också J-verksamheten, och låt mig inte ens börja tala om damverksamheten.
