Hela soppan med Robin Kovac är ett fullständigt haveri.
Det som för en tid sedan rapporterades var helt klart, att AIK i Hockeyallsvenskan värvar en av SHL:s dyraste spelare, har föga förvånande gått i stöpet. Anledningen sägs vara att Kovac krävde för mycket. Samma spelare som mitt i ett avtal ville omförhandla med Linköping för att få en högre lön än den han gått med på.
Under tiden har han gjort sig ovän med större delen av Östergötland, inklusive sportchefen Broc Little, vilket gjort honom till oönskad i Linköping också.
I många lägen påminner Robin Kovác om en abstinat tonåring som måste skapa drama runt sig själv hela tiden. Att kalla hans beteende för något annat än illojalitet är en lögn. Det är ingen som kräver att Kovac måste sluta hålla på sin favoritklubb, men att konstant dra in en klubb som inte ens spelar i samma divison som den klubb som han är anställd av beror inte på någon sorts lojalitet till något annat än just Robin Kovác.
Mitt under processen att skriva den här krönikan har Cluben meddelat att Robin Kovác själv valt att bryta avtaletm och dessutom har Kovác själv gjort ett, låt oss säga, uttalande i sina SoMe-kanaler.
Man kan köpa att han inte uttalar sig officiellt i Linköpings kanaler eftersom de facto är en ganska pinsam historia som han ställt med – igen. Att gå ut mindre än ett dygn och förlöjliga både sig själv och faktumet att han återigen visat upp en mindre charmig sida tar ändå priset.
Det vi i den här processen kan konstatera är:
+ Robin Kovác vann internapoängligan med 47 poäng och därför ansåg att hans nuvarande (dåvarande) kontrakt inte var tillräckligt bra betalt. Han motiverade det med att ”om man gör det bra på jobbet ska man ha mer betalt”. Visserligen, men det Robin däremot inte ha koll på att man inte kan göra det under en pågående avtalsperiod. Ska man använda arbetarörelsen som något sorts exempel så får man ju åtminstone hålla koll på vad det innebär och vilka regler som gäller, men som vanligt använder han sina ord som sin lojalitet. Lite när det passar utan att ha koll på något alls.
+ Samtidigt förhandlar han med AIK vilket bör vara ett avtalsbrott i sig. Det verkar gå bra i förhandlingarna och AIK ska enligt uppgift erbjuda ett kontrakt som saknar motstycke i klubbens 105-åriga historia men förhandlingarna rasar samman. Det är så illa att klubben väljer att gå ut och göra ett uttalande om en spelare som står under kontrakt med en annan klubb och menar att förhandlingarna rasat samman. Anledningen? Jo, Kovác vill ha för mycket betalt så den externa finansiären (miljardären?) väljer att dra sig ur alltsammans.
+ Robin Kovács väljer att bryta avtalet med 2,5 timme kvar till den deadline i kontraktet som säger att han har den rätten. Linköing är tydliga med att de inte har något emot det.
Jag var emot värvningen av Robin Kovác från början. Det räcker med att kolla hans track record för att inse att det här är ett dåligt val. Hockeymässigt är det helt klart försvarbart men i övrigt är det helt vansinnigt. Man måste ju ha tagit referenser på honom innan och hade man gjort det så hade man fått höra vilka fadäser han bjöd på i så väl Luleå som Örebro.
Linköping har helt säkert gjort en minusaffär på Kovác men kan säkerligen skatta sig lyckliga att man nu blir av med en av ligans dyraste löneposter per skattad krona. Jag tror inte det finns en enda sportchef i Sverige som väljer att ens underhålla tanken på att värva det här problembarnet. Låt oss hoppas att detta var det sista vi hörde om Robin Kovác i svensk hockey på ett bra tag.
Robin Kovác är ett klassiskt ”bad seed” där hans hockeykunnande förvisso är stort men hans pengarkåta ego är ännu större.
