Boden basunerar ut att man gjort klart med August Tornberg. För spel i Hockeyettan är 34-åringen ett meriterat nyförvärv som kommer bli viktig för Boden hur man än mäter det, men man får också ha ett nyktert förhållningssätt till hur man ser på nyförvärvet.
När han tidigt byggde sin karriär i Hockeyettan i framför allt Piteå så var det en poängspelare och kanske en av ligans bästa poängproducerande backar. Succesivt har han under åren förvandlats till en stabil defensiv pjäs för att nu senast i Finland bli en utpräglad defensiv spelare. De sista nio matcherna i Kalpa understryker de faktum där han gick poänglös när hans Kalpa åkte ut redan i kvartsfinalen mot Ilves.
Med det sagt, August Tornberg är förstås en drömvärvning för så gott som alla klubbar i Hockeyettan, inte minst om man utgår från signalvärden. Han hade utan problem kunnat vara kvar i Finland och tjänat betydligt mer än vad han kommer göra i Boden, dessutom hade han kunnat göra samma resa i mindre attraktiva europeiska klubbar på kontinenten. Nu väljer han att göra något som inte bara gynnar Boden Hockey hockeymässigt, utan som också gör något för hela samhället Boden.
”A letter of intent”
Jag bodde själv i Boden på 90-talet, emellertid efter den senaste nosning på hockeyns finrum. På den tiden var inte Boden särskilt bra men det fanns alltid en stolthet över klubben. Sen dess har man gått igenom sju svåra år (som var betydligt tuffare än bara sju år) och därför blir den här typen värvningar inte bara viktiga av sportslig karaktär. Det tåls nästan att jämföras med så kallade ”Letters on intent” som man ser diverse regeringar skriva med andra regeringar när man har en stark intention att göra en signifikant investering i exempelvis försvarsmakten.
Värvningarna som Boden gjort under den här sommaren är sannerligen ett sånt brev. Inte bara till sina supportrar, utan till hela ligan, hela hockeysverige och inte minst till sina egna invånare. Där skriver de tydligt att värvningen av August Tornberg tillsammans med värvningarna av Niclas Burström, Radek Muzik, Tobias Abrahamsson, Jake Stevens och Joel Jonsson är den indikation som beskriver man gör sig redo för att göra.
Det finns bara en sak som talar emot Boden i det här skedet.
Att det sällan är något lag från Hockeyettan Norra som orkar med bedriften att gå igenom hela kvalspelet och var så pass vassa i slutspelet att man går till Hockeyallsvenskan. Hudiksvall är väl ett lysande exempel på det. Efter att ha gått överlägsna igenom serien och slutspelet så var man onekligen slut när man nådde finalen mot Visby/Roma. Faktum är att de tio senaste åren har vi sett ett lag från Norra serien avancera hela vägen till Hockeyallsvenskan i form av Östersund 2022. Dessförinnan får vi backa till 2015 när Asplöven administrativt blev uppflyttade och dessförinnan avancerade Björklöven 2013 och Asplöven 2012.
Formatet talar inte för Boden, men vill man sig igenom det lilla nålsöga som avancemanget till Hockeyallsvenskan är så måste man finna vägar dit. Fördelen verkar vara att om man väl gör det så kommer man betydligt bättre rustade till Hockeyallsvenskan än de jojo-lag som gjort samma resa i söder.
Boden kommer definitivt att bli något att hålla ögonen på och jag ser personligen fram emot resor till Björknäshallen i vinter.
