Jag var en av säkerligen många som blev något besviken över Vita Hästens sorti tidigt i våras. Det kändes som man hade byggt upp något som skulle bära frukt långt in på våren, men så blev det platt fall. Så här i efterhand kan man kanske se en del ganska tydliga tecken på att man inte var mogna för ett avancemang även om jag personligen tycker att Vita Hästen hör hemma högre upp i seriesystemet sett till storlek på stad, arena, övriga faciliteter och inte minst den ekonomiska biten.
Nu blev det inte så den här gången, men magkänslan var, detta till trots, att man kanske funnit det där som Vita Hästen nästan aldrig har. Harmoni, trygghet och en väloljad plan. Det var kanske lite för mycket att önska att man skulle avancera som nykomlingar från sin tredje division på tre år.
Jag hade möjligheten att besöka Vita Hästen under förra säsongen och träffa en massa personer i organisationen. Jag följde bland annat med under en match mot Borås, i allt från förberedelser till matcharrangemang. Jag fick hänga på kansliet och prata med många personer runt –och i laget.
När jag begav mig hemåt i natten så minns jag att jag tänkte: ”Äntligen. Äntligen har man funnit ro och en tilltro till det organiska föreningsarbetet”. Känslan var att man kanske släppt det där oket att vara bäst i Östergötland, mindervärdeskomplexet till Linköping och gått fullt ut på att skapa en egen identitet. Det var genuina människor som jobbat hårt sedan konkursen och omstarten i Division 3 och inte dragits in i den hets som annars alltid har omgett Vita Hästen oavsett vilken division de hållit till i.
Den känslan gick jag sen med under hela säsongen och tänkte att om man nu bara håller linjen ut så kommer det att bära frukt – på sikt.
Sen kom nyheten ut att man gör sig av med Tom Tärnström och direkt höjde man lite på ögonbrynen. Dels för att kommunikationen var (lås oss säga) mager och fylld med floskler. Man hann tänka både ett och annat, höra snacket gå bland supporterar och klubbmänniskor. Sen kom eminente Krister Holms (Tacka Gud för att vi har honom, Hockeyettan vore en trist plats utan honom) intervju med Tom Tärnström och om frågorna var många innan så blev de ännu fler i takt med varje stavelse i den intervjun.
Låt oss utgå från att Tom Tärnström återger berättelsen kring vad som hänt på ett trovärdigt sätt. Av mina interaktioner med honom att döma så vore allt annat än galen teori. Om vi utgår från att det är sanningen vi har att förhålla sig till så flyger den här känslan av att Vita Hästen lärt sig av sina misslyckanden ut genom fönstret på en gång. Det här lugna och metodiska, att inte hetsa fram framgång som kändes som det ”nya Vita Hästen” och som gav tilltro och respekt runt om hockeysverige för det här projektet är som bortblåst.
Jag tror inte att dyft på att det handlar om omorganisation som man under sommaren kommit fram till måste leda till att sparka Tom Tärnström. Ska man göra en omorganisation så är det en process över månader, kanske så länge som ett helt år från att man tar sitt beslut internt. Man börjar definitivt inte med att sparka sportchefen under sin mest hektiska period för att sedan låta samma VD ta över som var med om att köra klubben i botten förra gången.
Projektet Vita Hästen har byggt upp en respekt under flera års tid för att det känts genuint. Det har gjort det genom människor som Jesper Samuelsson och Magnus Bodin som visat att klubbmärket faktiskt har en viss betydelse. Det har gett en betydande effekt på hur man man valt att ta emot Vita Hästen. Med det här senaste agerandet i kombination med att man från klubbens sida bara slängt ur sig floskler och egentligen inte velat ge en konkret förklaring till varför man agerar så radikalt i en så pass känslig period får många att ställa frågor. Lägger man till den bild som Tom Tärnström förmedlar till Krister Holm så blir den sammantagna bedömningen (för att återanvända Jensens egna ord) ändå i viss mån tydligare.
Man brukar säga att alla vägar leder till Rom. Om vi nu skulle säga att alla vägar leder till Norrköping och Himmelstalundshallen så verkar det onekligen så att Fredrik Jensen är den grindvakt man måste passera för att komma in, och att han när som helst kan dra in ditt uppehållstillstånd och ersätta dig.
Innebär det här samma utgången som sist Jensen satt vid rodret?
Nej, självklart inte. Inget är skrivet i sten förrän den sista runan är hackad. Däremot har Vita Hästen valt en väg som ta bort den där känslan av förändring och ersatt den med ordspråk som att ”det är svårt att lära en gammal hund att sitta”.
