Tranås lagbygge inför den stundande Hockeyettan-säsongen börjar drar ihop sig. På pappret har Tranås AIF formats till ett lag fyllt av fart, teknisk skicklighet och sevärda spelartyper. Men bakom den glittrande offensiva spetsen blottas en strukturell sårbarhet. En närmare granskning av truppen visar att klubben i dagsläget saknar balanserande pusselbitar för att på allvar utmana under vårens fysiska slutspelsishockey. Det som saknas är en utpräglad, defensiv specialist samt ytterligare spets och tyngd i forwardsbesättningen.
När sportchefen Stefan Fransson nyligen säkrade Hugo Lindman Gustafssons namnteckning fick laget en tung och spelskicklig pjäs på plats. Lindman Gustafsson är en stor, rörlig tvåvägsback som förväntas bli en nyckelspelare i lagets powerplay och speluppbyggnad. Värvningen cementerar dock een tydlig röd tråd i lagbygget: Tranås prioriterar fart och skicklighet framför renodlad defensiv råstyrka. Tillsammans med unga tvåvägsbackar som Melker Morin och Simon Lindblom förfogar man över en av seriens mest skridskostarka backsidor. Det är en uppsättning skräddarsydd för att driva upp tempot och dominera spelvändningarna i grundserien. Problemet är bara att spelet som vinner matcher i oktober sällan är detsamma som vinner täta matchserier i mars. Det var just bristen på defensiv tyngd och slutspelsrutin som fällde Tranås i den fysiska matchserien mot Visby/Roma förra säsongen. När ytorna krymper framför det egna målet krävs det spelare som kan stänga ner motståndarnas toppkedjor i egen zon.
För att balansera upp den offensivt viktade truppen blir sportledningens sista drag på spelarmarknaden helt avgörande. Det absolut mest spännande och logiska spåret för att gjuta fundamentet i defensiven finns redan i föreningen. Att förlänga med William Wennström är sommarens viktigaste prioritet. Wennström klev in sent under förra säsongen och visade omedelbart hur mycket hans pondus, rutin och stora TAIF-hjärta betyder för det här laget. Han står för precis den fysik och det uppoffrande boxplay-spel som lagets yngre backar behöver luta sig mot.
Men för att Franssons guldbygge ska bli komplett räcker det inte med att enbart låsa upp Wennströms namnteckning. Det krävs ytterligare en renodlad försvarsgeneral. Ett namn som mycket väl kan vara aktuellt i det scenariot är den fysiske backen Daniel Carlqvist, som senast lämnade just Visby/Roma. Carlqvist är känd i ligan för sin uppoffrande spelstil och heroiska skottäckning – precis den typ av slutspelskaraktär som behövs när det stormar. Utöver denna defensiva injektion gapar även en lucka i anfallet. Truppen behöver kompletteras med en tung forward som kan vinna de svåra närkamperna, gå rakt på mål och producera i trafiken framför motståndarkassen under långa matchserier. Tranås AIF har byggt ett underhållande lag designat för att äga pucken. Det är en modern och modig vision. Men ur ett journalistiskt perspektiv haltar balansen på blålinjen och i anfallsbredden. Om inte Stefan Fransson lyckas landa en forward till som Petersson, samt säkra upp försvaret med både Wennströms förlängning och en extern defensivpjäs som Carlqvist, riskerar Tranås att bli ett lag som charmar publiken under hösten – men som saknar verktygen för att överleva ett fysiskt och cyniskt slutspel.
