Det är ett rent helvete att vara sportnörd.
Det är varken första eller sista gången som man konstaterar det.
Inte nog med att man lever med sitt lag utanför skinnet i bokstavlig bemärkelse, på något sätt är det ett val man gjort långt innan man kunde förutse alla konsekvenser som ingick i det beslutet.
Som trogen Arsenal-supporter sedan i början på 90-talet har jag sett både falskt hopp och bedrövelse i alldeles för stor utsträckning. Nog för att vi efter en massa års förlöjligande fick en del återuppståndelse, men vi fick också se både cuperna –och Champions League gå åt helvete. Dessförinnan hade vi en sådan torka att vi fick vätskebrist allihopa.
Trots detta har det aldrig någonsin slagit mig att överge mitt supporterskap för det vackraste som finns i Norra London. Tvärtom, om något har jag blivit en mer övertygad och dedikerad supporter av alla nederlag. Vi vinner och förlorar tillsammans. Det är enkelt att säga men desto svårare att leva efter om man nu inte blivit fullständigt biten av något som åttaåring. Av precis samma anledning avskyr jag Liverpool, Tottenham och allt ens i närheten av Manchester (det inkluderar Oasis). Chealsea stör mig inte det minsta, för de är så in i helvete dåliga och dessutom har jag en fabless för dumma amerikanska ägare.
Allt det här vet de stora mediahusen.
De vet att det fortfarande finns en generation som inte byter lag som de byter flickvänner, eller ännu oftare, som de byter kalsonger. Någonstans vet de att så länge de diskuterar, skiver och resonerar om våra lag så kommer vi troget sitta och betala för olika abonnemang som bara blir dyrare. Om inte annat för att ha något att raljera över. Som när experter på allvar tror att det svenska landslaget i fotboll skulle kunna slå Frankrike ”om vi bara spelar tryggt defensivt”. Samtidigt vet alla att vi inte ens skulle slå deras D-uppställning om så skiten träffade oss i ansiktet.
Idag damp följande meddelande ner i mejllådan.
Jag tycker att man ska betala för dessa tjänster. Jag är väldigt mycket emot allt piratanvändande av sport, men man börjar ju undra om botten ändå inte är nådd nu? I bästa fall hinner jag med två NHL-matcher i veckan, sen förstås Arsenals matcher, så i bästa fall blir det tre eller fyra matcher men oftast två ärligt talat Att betala 749 spänn för det känns som magstarkt, och då har vi inte räknat in vår inhemska ligor..
I maj säkrade Viaplay fortsatte rättigheter att sända NHL i Skandinavien fram till 2030, men frågan är om man kalkylerat på ett rimligt sätt. De som är villig att betala 749:- för att se NHL är säkerligen villiga att betala 549:- för att se SHL och Hockeyallsvenskan. 1300 spänn i månaden för att följa hockey på TV känns en smula magstarkt.
Men det här är kanske den verklighet som vi ska accpetera. Sen lägger vi till abonnemang för Hockeyettan på 399:- och det är väl bara en tidsfråga innan PWHL och SDHL också tar klivet in PPV-världen på riktigt allvar.
Underhållning kostar pengar, men om jag kan se världspremiärer av block busters på Netflix för en hundring som säkerligen kostat mångmiljonbelopp att producera, varför kan jag inte göra det med en sketen hockeymatch?
Alla ska ha betalt för utfört arbete, men någon jävla gräns måste det ju också finnas, även för pengakåta mediahus.
Om inte konsumenten reagerar så kommer utvecklingen att fortsätta i samma riktning. Priserna går upp i samma takt som sändningarna blir betydligt sämre. Man kan också konstatera att de knappast lägger den där extra slanten på sin personal. Jag har en god vän som kommenterat våra största sporter i Sverige och jag kan konstatera att hans arbetsuppgifter blir fler men förutsättningarna att kunna leva på det blir mindre och mindre. Så medan priserna skjuter i höjden, kan man undra varför de gör det och vem som tar den lilla mellanskillnaden?
Det går knappst till högre löner för dedikerade medarbetare.
Det går defintivt inte tillbaka till idrotten.
Men om man inte reagerar så kan man sälla sig till befolkningsandelen som säger att det går bra att ge fan i att titta också. Det är egentligen det enda som är sant i det här. Det, och att man kanske får reducera sina intressen och sitt supporterskap i takt med sin plånbok.
