TRANÅS. Tranås lyckades till slut slå Mariestad hemma i Tranås Åkeri Arena, men det satt hårt inne. Det satt nästan förvånansvärt hårt inne och det var heller inte i avsaknad av chanser. Istället var det en kavalakad av chanser där plåttrigheten snarare visade upp sig än ett gediget försvarsspel från gästerna. Det fanns emellertid två saker som stod ut hos gästerna. Den ena gjorde fem poäng och heter Karl Umegård, och den andra heter Victor Olsson som under större delen av matchen gjorde precis det som krävdes av honom.
Tranås började matchen precis så där intensivt som vi blivit vana att se dem. Det blev många bra målchanser men som man inte klarade av att kapitalisera på. Ju längre säsongen lider desto mer lidande kommer man bli av ineffektiviteten i dessa spelövertag. Det är lätt att man målar upp en bild av att Tranås spelar bländande hockey när man vinner så många matcher i rad som man gjort nu. Klart är att det inte var varken bländande eller någon propagandahockey idag. Jag skulle säga att man slår Mariestad på ren ”grit” idag, att viljan att vinna är större än rädslan att förlora, men det börjar lukta mer och mer som att den där förlustfria raden börjar komma till vägs ände.
Den största anledningen till att det blev två poäng istället för tre poäng ikväll var att man blir för plåttriga i avgörande lägen. Istället för att gå på ett snabbt avslut i rätt läge så blir man lite ”skön” och ska försöka sig på ett extra pass. Lyckas det är det hockeygodis på riktigt, misslyckas man däremot (som ofta var fallet ikväll) så blir det en missad chans och en jobbig spelvändning. Ikväll förtjänade man inte att vinna men man gjorde det ändå. Det säger en del av styrkorna i det här laget, men det säger också något om att man har en del att jobba med för att bli fulländade den här säsongen.
Noterbart
- Pontus Eklöf står för 2+2 idag och tar över ledningen av poängligan med det. Att han fortsätter leverera är en överlevnadsstrategi för Tranås, men det kan inte fortsätta vara på det sättet i all evighet. Högst poängsnitt per match bland de som spelat tio eller fler matcher (1,87)
- Karl Umegård var snäppet värre och noterade fem poäng. Husums stolthet fortsätter att leverera och tillsammans med Sollefteås stolthet, Lindewall. Det är ett radarpar som väcker Grästorpsvibbar när Carl-Johan Svensson och Jonas Lönn satte skräck i det mesta och stod för typ 100 poäng tillsammans på 35+ matcher.
- Markus Ruuskanen fick äntligen göra mål igen. Det var visserligen på straff och i straffläggningen men det var viktigt, mest för honom. Att det inte kom under ordinarie matchtid berodde inte på förtroende, var så säker. Han spelade i alla spelformer och jag vet inte om det rä dåligt coachat eller eller ett genidrag när man slänger inte hyfsat formsvaga Ruuskanen när man jagar kvittering i slutminuterna. Då ska man ha med sig att han hunnit bränna några lägen under matchen.
- Målvaktsmatchen mellan Olsson och Aldenrud går nog på poäng till Olsson utifrån förväntningar. Han räddade puckar han inte borde ha räddat och Aldenrud släppte puckar han borde ha tagit, samtidigt så steppade han upp rejält när Mariestad låg på som värst.
- 596 personer i publiken är för svagt för en match av den här digniteten med all historia mellan klubbarna. Det här nackdelen av en längre serie och så otroligt många matcher. Vissa matcher som förtjänar mer publik kommer bli lidande, samtidigt så är det novemberlunken som infinner sig. Underhållningen var värd mer publiken än så här.
Matchens tre stjärnor
- Karl Umegård – I sina bästa stunder på tok för bra för den här ligan. Ikväll var han banans gigant trots att han klev av den som förlorare.
- Pontus Eklöf – Utomjordning om stunder. Klart bästa TAIF-spelare offensivt, men likt alla andra försvann han bitvis i den andra perioden när han kanske behövdes som mest.
- Viktor Nilsson-Westlund – Resolut och skicklig. Så beskriver man VNW bäst. Säkelrigen extra skönt för honom att dundra in ett mål mot just Mariestad efter den misslyckade sejouren där. Är i sina bästa stunder en härförare, men faller ur matcherna ibland.
***
- Mjölby slår Borås hemma med 5-3 efter två var av Adam Sikl och David Bremer. Den sistnämnda gjorde comeback för bara någon vecka sen men det verkar inte hindra honom från att vara så där snuskigt bra. En Bremer i högform är en nyckel för fortsatt poängvinnande spel i Mjölby.
- Grums hade tre poäng inom räckhåll men förlorade på straffar. Noterbart är att man nu tagit poäng i två matcher i rad. Tre matchstraff i den här matchen.
- HC Dalen fortsätter på samma spår. Man slår lagen man har baom sig och förlorar mot lagen man har framför sig. Stort i båda fallen. För tidigt att skriva av gänget från Norrahammar från Topp 6 men det börjar bli tajt om tid. 10 poäng upp till Mjölby som ligger sexa.
- Noterbart är att det ”bara” skiljer sju poäng mellan Karlskrona som leder serien och Borås som ligger sjua. Tajt sa Bill. Tajt sa Bull.
Poängligan just nu
Om författaren
